„Kritiken av rena förnuftet“ av Immanuel Kant är ett filosofiskt verk publicerat 1781. Kant undersöker gränserna och omfattningen av metafysiken och tar upp frågan hur vi kan känna till något innan vi upplever det. Han ifrågasätter både rationalistiska och empiristiska traditioner och introducerar revolutionära idéer om rum, tid och kunskap. Den centrala frågan som styr detta verk är: „Hur är syntetiska a priori-domänser möjliga?“ Kant hävdar att denna fråga är avgörande för överlevnaden av mänskligt förnuft i sig.
Wikipediasida om denna bok: en.wikipedia.org/wiki/Critique_of_Pure_Reason