”Jupe courte” av Catulle Mendès är en samling noveller skrivna i slutet av 1800-talet. Med kvicka, vågade berättelser med ironiska vändningar driver den lekfullt med parisiska seder, begär, svartsjuka och föränderliga föreställningar om anständighet. Här möter man eleganta koketter, blaséa dandyer, hängivna vänner och troskyldiga brudar som hamnar i djärva situationer där avståndet mellan yttre sken och begär undersöks. Samlingen inleds med ett spexigt förord som förutspår en moderevolution – blottade kroppar och beslöjade ansikten – som en metafor för den föränderliga anständigheten. De första berättelserna följer: en älskarinna stjäl en rivalinnas intima doft för att vinna tillbaka sin man, men driver honom i stället tillbaka till rivalinnan; en berömd ”kruklagare” (en fabel om jungfrulighet) ställs inför en bruds okrossbara kärl som han själv en gång ”lagat”; två oskiljaktiga väninnor kopplar samman sina boudoirer med en elektrisk ringklocka för att synkronisera sina äktenskapliga extaser, vilket leder till att den ena katastrofalt ger efter när någon tränger sig in mitt på dagen; en fulländad skönhet beklagar att just hennes perfektion visar sig vara ett hinder i kärleken; en skrytsam cynikers ofelbara svartsjukefälla omintetgörs av ett avslöjande blont hårstrå; en parisisk kvinna som bedömer älskare efter hur många cigaretter hon röker efteråt finner verklig uthållighet hos en lantman; och en dam som firas ner från en höskulle förklädd till en halmbal kidnappas av en lantarbetare som överväger hennes öde. Avsnittet avslutas med upptakten till en ny berättelse, där en berättare hävdar att begär kan överföras ljudlöst från en person till en annan, samtidigt som han börjar berätta om sin oskuldsfulla unga hustru.