”Att sjunga [Meine Gesangskunst]” av Lilli Lehmann är en avhandling om sångens konst och vetenskap, skriven i slutet av 1800-talet. Med utgångspunkt i sin omfattande erfarenhet som framstående sopran vill Lehmann undervisa sångare om de fysiologiska och tekniska aspekterna av röstbildning. Verket strävar efter att överbrygga klyftan mellan vetenskaplig förståelse och de förnimmelser som upplevs under sång, vilket gör det till en värdefull resurs för blivande sångare och sångpedagoger. I början av verket uttrycker Lehmann sitt syfte med att skriva: att klargöra de komplexa förnimmelser som är förknippade med sång och analysera de fysiologiska processer som styr dem. Hon reflekterar över sångundervisningens utveckling och beklagar industrialiseringen av sångundervisningen, som prioriterar snabbhet framför behärskning. Lehmann betonar vikten av grundlig övning och djup förståelse av sångteknik och delar med sig av insikter från sin rika karriär inom sång och undervisning för att vägleda sina läsare mot att frambringa vackra och kraftfulla röster. Detta inledande avsnitt anger tonen för hennes omfattande utforskning av sångens olika aspekter som följer.