”In Morocco” av Edith Wharton är en reseskildring skriven i början av 1900-talet. Boken skildrar Whartons resa genom Marocko och ger en inblick i landets kultur, arkitektur och landskap under en tid av betydande förändringar till följd av den europeiska kolonisationen. Författaren reflekterar över Marockos skönhet och mystik och återger sina upplevelser i städer som Tanger, Rabat och Fès, samtidigt som hon förmedlar en känsla av brådska inför behovet att bevara de gamla livsformerna innan de går förlorade i moderniseringen. Berättelsens inledning bjuder in läsaren till Whartons äventyrliga anda när hon förbereder sig för att utforska Marocko och betonar bristen på en ordentlig reseguide för detta fascinerande resmål. Hon beskriver kontrasten mellan Tangers europeiska inflytande och lockelsen hos det outforskade Marocko som breder ut sig bortom staden. Wharton skildrar sin resa med levande bilder och lyfter fram både de hinder hon möter under färden och de förtrollande sevärdheter hon stöter på längs vägen. Betoningen på flyktiga ögonblick och massturismens förestående ankomst skapar en bittersöt ton, eftersom författaren strävar efter att dokumentera en rik kulturell väv som står på randen till att försvinna.