”Η Βαβυλωνία ή η κατά τόπους διαφθορά της ελληνικής γλώσσης” av D. K. Vyzantios är en komedi skriven i slutet av 1800-talet. Verket återspeglar historiska och kulturella inslag i det grekiska samhället och kritiserar samtidigt på ett humoristiskt sätt det grekiska språkets förvanskning och förfall genom dess olika regionala dialekter. Pjäsen utspelar sig i Nafplio och presenterar en mångskiftande skara gestalter, vilket antyder en rik skildring av sociala samspel och språkbarriärer. I början av pjäsen utspelar sig handlingen på ett hotell i Nafplio, där en österländsk man (ανατολίτης) blir förvirrad av de dialekter som lokalbefolkningen talar och språket som används på menyn. Olika gestalter, däribland en person från Peloponnesos och en från Chios, träder in på scenen och diskuterar aktuella händelser, bland annat Greklands befrielse från osmanskt styre. Deras dialog, fylld av humor och missförstånd kring mat, språk och seder, lägger grunden för en komisk utforskning av mötet mellan kultur och språk, medan varje gestalt brottas med sin identitet och det kaos som uppstår till följd av skillnaderna mellan deras dialekter.