”Trosbekännelsen, på latin och den ursprungliga grekiskan” av Athanasius är en teologisk avhandling som skrevs under den tidiga kristna eran. Verket är både en trosbekännelse och ett försvar mot den arianska heresin, där kyrkans uppfattningar om Guds, Jesu Kristi och den helige Andes natur formuleras. Det återspeglar periodens läromässiga utveckling och teologiska debatter, särskilt de som rörde konciliet i Nicaea. Boken ger en omfattande framställning av den kristna tron och betonar Faderns, Sonens och den helige Andes jämlika och sameviga natur. Athanasius understryker inkarnationens betydelse och beskriver hur Jesus, trots att han var gudomlig, antog mänsklig natur för mänsklighetens frälsning. Han redogör för förhållandet mellan Fadern och Sonen, avvisar varje föreställning om åtskillnad eller underordning och bekräftar att de delar samma väsen. Genom att granska bibliska hänvisningar och filosofiska resonemang försöker Athanasius etablera en enhetlig förståelse av treenigheten och stärka det ortodoxa kristna trossystemet inför de utmaningar som motstridiga tolkningar av Kristi gudomlighet medför.