”Schools, School-Books and Schoolmasters” av William Carew Hazlitt är en historisk skildring skriven i slutet av 1800-talet. Verket reflekterar över utvecklingen av utbildningssystemet i Storbritannien och utforskar skolväsendets historia, utbildningsmaterial och de personer som formade undervisningsmetoderna. Hazlitt strävar efter att spåra den moderna utbildningens rötter och lyfter fram olika historiska metoder och attityder till lärande. Boken inleds med ett förord där Hazlitt anger tonen för sin utforskning av utbildningens historia och klargör att det följande innehållet inte syftar till att uttömmande täcka varje aspekt, utan snarare till att presentera betydelsefulla exempel. Han framhäver inflytandet från tidiga utbildningsmiljöer, däribland kyrkan, samt de tidiga skolmästarnas roll. Texten börjar med en översikt över utbildningssystemets grunder och påpekar hur de tidiga engelsmännen och skottarna utbildades i hemmet och genom resor utomlands, samtidigt som den betonar betydelsen av olika konstnärer och lärda som under århundradena bidrog till utbildningsreformer.