„Satirerna“ av A. Persius Flaccus är en samling satiriska dikter skrivna under 100-talet e.Kr. Denna verksamling speglar författarens skarpa kritik av samhället, särskilt mot den moraliska och sociala förruttnelsen i Rom. Den utforskar teman som dygd, ondska och hycklighet i det samtida romerska livet, med fokus på moralfilosofi och stoicism. Inledningen till „Satirerna“ introducerar läsarna för Persius unika stil – kännetecknad av kvickhet och bitande humor. I prologen och den första satiren tar han upp frågor om poesins värde och motiven bakom sitt skrivande, och tar upp både samhällsfrågor och personliga strider. Han kritiserar ytligheten i populärpoesi och reflekterar över skillnaden mellan filosofins ideal och sina samtidares praktiker. Persius använder livfulla bilderna och retoriska frågor, vilket sätter tonen för en hårdkritik av den moraliska verkligheten i sin tid – samtidigt som han etablerar sin egen unika röst inom den romerska satirinjen.
Texten i denna utgåva av Persius är i huvudsak dens som användes i Janhs sista revidering (1868) – Förord.