”Översikt över den pedagogiska läran” av Johann Friedrich Herbart är en vetenskaplig publikation skriven i början av 1900-talet. Verket utgör en omfattande undersökning av utbildningsfilosofin och dess praktiska tillämpningar, med fokus på integrationen av etik och psykologi i pedagogiken. Herbart strävar efter att klargöra principerna som vägleder effektiv undervisning och karaktärsdaning och betonar vikten av att främja elevernas moraliska och intellektuella utveckling. I början av manuskriptet fastställer Herbart grundbegreppet ”plasticitet” hos eleverna och hävdar att förmågan att formas är inneboende i deras bildbarhet. Han diskuterar förhållandet mellan etik och psykologi som grundvalarna för den pedagogiska teorin och hävdar att pedagoger måste balansera den individuella viljan och yttre inflytanden när de främjar den moraliska karaktären. Genom inledande undersökningar av dygd som utbildningens yttersta mål och av de psykologiska processer som ligger till grund för lärandet lägger Herbart grunden för en systematisk undervisning inriktad på att utveckla en helgjuten och socialt ansvarstagande individ.