Fundamentala principer för moralfilosofins metafysik” av Immanuel Kant är en filosofisk behandling skriven i slutet av 1700-talet. Denna verkslaga grunden för den moderna etiken och tar särskilt upp grundvalarna för moralfilosofin samt den essentiella naturn hos plikt. Kant undersöker begreppen god vilja, moraliskt skyldighet och formuleringen av moraliska lagar som överträffar individuella tendenser, och föreslår en ramverk för att förstå moral som bygger på rationella principer. I inledningen utforskar Kant skillnaderna mellan olika filosofiska riktningar och argumenterar för nödvändigheten av en moralfilosofi som är oberoende av empiriskt inflytande. Han hävdar att sanna moraliska handlingar måste härledas från en ren känsla av plikt, inspirerad av rationalitet – snarare än från självintresse eller emotionella tendenser. Kant introducerar begreppet kategorisk imperativ, som han definierar som en universell moralisk lag som syftar till att vägleda rationella varelser i deras beslutsfattande. Denna grundläggande idé visar att moralisk värde inte uppstår ur utfallena av handlingar, utan från motivationer som är rotade i plikt och respekterar den intrinsika värdet hos rationella varelser som ändamål i sig själva.