Mahabharata av Krishna-Dwaipayana Vyasa, Volym 1” av Kisari Mohan Ganguli är en monumentalt episk berättelse skriven i slutet av 1800-talet. Detta verk är en översättning av den forntida indiska mästerverket Mahabharata, som ursprungligen var skrivet på sanskrit och hyllas för sin djupgående utforskning av dharma (plikt/rättfärdighet), moral och de komplexa dynamikerna i mänskliga relationer. Boken innehåller en mångfaldig samling karaktärer och mytiska berättelser, som centrerar sig kring rivaliteten mellan Kauravorna och Pandavorna. Textens inledning presenterar de berömda visarna som samlats vid ett storslaget offer i Naimishaskogen, där de uttrycker sin önskan att höra den heliga berättelsen om Mahabharata. Berättaren, Sauti, delar med sig av sin resa att fånga tag i och återberätta Vyasas historier – historier som behandlar teman som ädeltum, kamp och gudomlig inblandning. De karaktärer som introduceras ligger grunden för epikens utforskning av livets komplexa val samt konsekvenserna av handlingar i den stora berättelsen om striden mellan rättfärdighet och kaos som utspelar sig genom hela Mahabharata. Denna inledningsdel skapar det rika sammanhanget och den filosofiska bakgrunden som kommer att vägleda läsarna genom epikens komplexiteter.