”Fábulas literarias” av Tomás de Iriarte är en samling fabler som skrevs i slutet av 1700-talet. Verket består av en serie allegoriska berättelser med antropomorfiserade djur som förkroppsligar särskilda egenskaper och beteenden och som är utformade för att förmedla moraliska lärdomar med relevans för det mänskliga samhället. Iriartes fabler är kända för sin kvickhet och kritik av sociala normer, vilket gör dem både underhållande och tankeväckande. Inledningen till ”Fábulas literarias” presenterar den första fabeln, ”El Elefante y otros animales”, där den vise Elefanten försöker reformera de olika djuren genom att uppmärksamma deras brister. Han sammankallar dem för att övertala dem att avstå från laster som lättja och arrogans, vilket leder till blandade reaktioner bland åhörarna. Medan vissa djur lyssnar uppmärksamt reagerar andra fientligt, vilket visar på mångfalden av attityder till kritik och självförbättring. Denna fabel anger tonen för den moraliska utforskningen genom hela samlingen och betonar teman som visdom och vikten av självinsikt.