Ett öppet brev om översättning” av Martin Luther är en teologisk behandling skriven i början av 1500-talet, under reformationsperioden. Boken fungerar som en försvar av Luthers översättningar av Bibeln till tyska och riktar sig främst mot kritiken från katolska myndigheter angående hans tolkningar av Skriften. Texten diskuterar utmaningarna och ansvarsområdena vid översättning av heliga texter, särskilt när det gäller kontroversiella teologiska frågor såsom frälsningen enbart genom tro. I brevet svarar Luther på en vänns frågor angående hans översättningsval, i synnerhet införandet av ordet “sola” (enbart) i sin version av Romarbrevet 3:28. Han hävdar att tro enbart är central för den kristna frälsningen och nödvändig för att förmedla den mening som helgon Paulus hade i åtanke. Luther betonar vikten av att använda ett lättillgängligt språk som resonerar med vanliga tyskspråkiga människor, istället för att enbart förlita sig på bokstavliga översättningar från grekiska eller latinska – vilka kan vara oklara eller vilseledande. Luthers passionerade förespråk för en mer nyanserad och hjärtlig tillvägagångssätt vid översättning understryker hans övertygelse om att språket bör tjäna de troende människors behov av att förstå och engagera sig i den kristna tron. Genom hela texten försvarar han sin auktoritet och förmåga som översättare mot anklagelser från sina motståndare och hävdar att en korrekt förståelse av Skriften är avgörande för kyrkans välbefinnande.