„Öppen brev om översättning“ av Martin Luther är en teologisk treatis skriven i början av 1500-talet, under tiden för reformationen. Boken tjänar som försvar för Luthers översättningar av Bibeln till tyska, och riktar sig främst mot kritik från katolska myndigheter gällande hans tolkningar av skriften. Texten diskuterar utmaningarna och ansvarsområdena med att översätta heliga texter, särskilt när det gäller umstridda teologiska frågor som frälsning enbart genom tron. I brevet svarar Luther på frågor från en vän om hans val av översättningar, särskilt införandet av ordet „sola“ (enbart) i sin version av Romarbrevet 3:28. Han hävdar att tron enbart är central för kristen frälsning och nödvändig för att förmedla den mening som helgon Paulus hade i åtanke. Han betonar vikten av att använda lättillgänglig språkformuleringar som hör samman med vanliga tyskspråkiga människor, istället för att enbart förlita sig på bokstavliga översättningar från grekiska eller latinska, vilka kan vara oklara eller vilseledande. Luthers passionerade förespråk för en mer nyanserad och hjärtskännande tillvägagångssätt vid översättning belyser hans övertygelse om att språket ska tjäna trúarna som vill förstå och engagera sig i den kristna tron. I hela texten försvarar han sin auktoritet och förmåga som översättare mot anklagelser från sina motståndare, och hävdar att en korrekt förståelse av skriften är avgörande för kyrkans välbefinnande.