”古詩十九首” av Tong Xiao är en samling med nitton gamla kinesiska dikter som sannolikt komponerades under den östra Handynastin mellan 140 och 190 e.Kr. Dessa inflytelserika verser, skrivna av anonyma bildade författare ur eliten, utforskar tidlösa teman som separation, längtan och livets förgänglighet genom rösterna hos resande män och väntande hustrur. Med ett enkelt språk men ett förfinat uttryck formade dessa femteckensdikter århundraden av kinesisk poesi genom sin melankoliska ton och sina allmänmänskliga känslor, som fortfarande genljuder över kulturer och tidsåldrar.
Wikipediasida om den här boken: en.wikipedia.org/wiki/Nineteen_Old_Poems