”A Dictionary of Cebuano Visayan” av John U. Wolff är en omfattande ordbok som skrevs i början av 1970-talet. Detta referensverk fokuserar på cebuano, ett av de större språken som talas i centrala Filippinerna och på Mindanao, och syftar till att ge förklaringar av cebuanska språkformer snarare än direkta engelska översättningar. Med omkring 25 000 uppslagsord fungerar den som ett ovärderligt verktyg för både cebuano-talare och personer som lär sig språket och vill förstå dess finare nyanser. I början av ordboken redogör transkriberarens anmärkningar för textens formatering, bland annat användningen av Unicode-tecken för diakritiska tecken som kanske inte visas korrekt på alla datorer. Därefter framhäver förordet av Robert B. Jones detta verks betydelse för cebuano- och filippinsk språkvetenskap och betonar dess samarbetskaraktär, där över hundra personer medverkade. Förordet beskriver ordbokens mål, struktur och sammanställningsprocess och anger att den utarbetades utifrån omfattande muntliga och skriftliga källor, allt i syfte att klargöra betydelserna och användningarna av cebuanska ord. Inledningen börjar med en diskussion om språkets utbredning och kulturella sammanhang och belyser dess ställning samt förändringar i prestige genom åren.