1811 Dictionary of the Vulgar Tongue” av Francis Grose är ett lexikon över slang och vardagliga uttryck som sammanställdes i början av 1800-talet. Boken innehåller en omfattande samling termer som användes av olika sociala klasser, med särskild fokus på jargon från de lägre klasserna – såsom tjuvar, fickpockare och andra personer ur den vulgära samhällsskiktet – samt termer från universitetsslang. Syftet med verket är att dokumentera och göra det begripligt för läsaren den färgstarka och ofta skamliga språkform som präglade denna tid. I inledningen till ordboken framgår att Groses ursprungliga arbete har reviderats och utökats med moderna tillägg för att bättre återspegla de förändrande språkföreteelserna. Förordet diskuterar behovet av att förstå den unika slangen som användes av olika sociala grupper, och betonar att de rika och modiga också utvecklade sina egna vulgära uttryck. Grose hävdar den moraliska betydelsen av att förstå dessa termer och menar att ordboken kan bidra till att minska inflytandet av vulgärt språk i det bredare samhället, särskilt bland kvinnor. Inledningen innehåller även exempel på termer från ordboken, vilka visar en mångfald av olika uttryck – från lekfulla till vågade – och illustrerar den livliga språkstruktur som rådde vid den tiden.
Nytryck av författarens Lexicon balatronicum; en ordbok över överklasslang, universitetshumor och ficktjuvars vältalighet (numera betydligt omarbetad och utökad med moderna förändringar och förbättringar av en medlem av ridklubben).