”Dictionnaire de la Langue Verte” av Alfred Delvau är ett lexikon som skrevs i mitten av 1800-talet. Verket utforskar Paris rika och varierande argot och samlar noggrant uttryck och jargong som användes av olika samhällsklasser, särskilt stadsbor och arbetarklassens invånare. Med en blandning av språkvetenskap och kulturella iakttagelser syftar denna ordbok till att dokumentera den livfulla väv av språk som var specifik för Paris gator under denna period. Bokens inledning presenterar författarens reflektioner över vikten av att studera språket och dess intrikata samband med samhället. Delvau berättar om glädjen i att under flera år samla olika uttryck och liknar sitt sökande vid fjärilsjakt. Han betonar den rikedom som finns i argot, eller ”det gröna språket”, i parisarnas vardagliga samspel och ställer det mot det formella språk som Académie förespråkade. Detta banar väg för en omfattande analys av talrika termer och fraser, som ger inblickar i såväl språklig innovation som tidens sociala dynamik.